Julmusik.

Jag förstår inte varför det varje jul ska komma ungefär trettio julalbum med diverse artister som alla säkerligen släppt ungefär fem stycken julalbum tidigare. Varför?! Det är oftast inte ens speciellt bra, ungefär lika mycket känsla som en rosa plastgran från Rusta och bespara mig vrålandet, snälla. Jag vet inte, ibland kommer det visserligen guldkorn, med artister vars röster PASSAR för den stämningsfulla julmusik som de försöker nå ut med till folket, Peter Jöback är ett bra exempel på en artist som bara kan skicka ut julalbum efter julalbum för att hans röst passar. Men idol-deltagare och annat som bara ska släppa julalbum ska egentligen bara låta bli. Egentligen är det väl också en fråga om när man ska ge upp och sluta? Till exempel Mariah Carey som släpper ungefär trettiotusende albumet med All I want for christmas. Och innan dess har det funnits ungefär trettiohundra covers på dem. Uuuuuh.

Jag vill bara ha bra julmusik. Var finns den bra julmusiken som man VILL lyssna på för att ge julkänsla? Jag hittar seriös ingen. Lyssnar igenom folks jullistor på spotify och känner bara bleh för ungefär allt. Inte riktigt okej alltså.

Höstens mörker.

Åh höst. How I hate thee.
Det finns inget värre. Nu är jag dessutom sjukt fattig i och med att spara till LeakyCon, så det blir inga pengar alls över till att fylla depressionen i mitt hjärta med dvd-boxar. Det är ganska hemskt. Så mycket jag skulle vilja ha. Bland annat:

• Huset fullt. - Så söt serie och första säsongerna finns ganska billigt. Men nej!
• Sjunde Himlen. Behöver säsong 3 och framåt. Vill komma till säsongen där Kevin kommer med i bilden!
• 24 säsong 8. Mamma och jag har missat den på tv och BEHÖVER
• annat

Haha. Jag är en tönt. Men jag älskar dvdfilm och boxar och jag har inte köpt något på hela hösten. Buuuh. Jag saknar den där känslan av att få meddelande om att ett cdonpaket är påväg och slita av plasten från en ny film och bara bänka sig framför tvn och titta.

Men LeakyCon kommer bli värt denna plåga. Det kommer det.

Eminems nya album Recovery!

Äntligen är Eminem tillbaka, med Recovery. Ett nytt, fint album med bra låtar och jag blir Eminem-fangirl all over again.
Några har gnällt om att Eminems nya album låter som mainstream-rap, och inte alls lika bra som hans gamla grejer. Jag vet inte om jag håller med. Jag tycker albumet är ganska fantastiskt. Not Afraid som är nya singeln är underbar, och jag har fått en helt ny Eminemfavorit i Space Bound som nog mycket möjligt kan vara den bästa låten jag hört någonsin.
Gillar också hur han mixat in gamla, populära låtar i sin rap, som tillexempel What is love och Changes som blir jättebra och spännande.

Men Space Bound. Wow.
Den här låten skulle jag kunna prata om i flera dagar. Jag älskar den. Den är helt fantastisk med underbar refräng och låter verkligen som den Eminem jag älskar och dyrkar.

Jag vill att Eminem ska komma hit på sin turné men det verkar inte så... Synd, då han och Rammstein är några av de artister jag verkligen gillar och som jag ännu inte haft chansen att se live, tyvärr. Jag skulle vilja.

Jag tycker i alla fall att Recovery är väldigt, väldigt bra. Och detta kommer från någon som gillat Eminem i flera, flera år. Jag vet inte ens hur länge. FÖR länge kanske. Han är bra, väldigt bra. Speciellt Space Bound.

Allvarligt talat. Lyssna på Space Bound. NU.

Du sköna 90-tal

Ibland kan jag inget annat än blicka bakåt och önska att jag levde på 90-talet igen. Allt var så bra på 90-talet. Det var bra, rolig och härlig musik, det var RIKTIGT fredagsmys med Gladiatorerna, Fångarna på Fortet, På rymmen, Robinson, Ingenting är omöjligt, Camp Molloy, Småstjärnorna, Sikta mot stjärnorna, Jakten på juvelen, Jakten på ökenguldet och allt vad alla program hette. Kläderna var fula men det var helt okej för man kunde vara hur ful som helst och ingen brydde sig.
Dessutom var det DISNEY DAGS.

Det är sådant jag tänker på ibland, det här med Disney Channel som nu sänder hela dagarna. De flesta barn har de barnkanaler där det bara är tecknat och det förstör ju hela grejen med den här väntan, längtan och hur speciellt det var när programmet väl kom! Disney Dags är något av mina starkaste mys-minnen från min barndom, den där timmen på fredagen då jag och syster kröp upp i soffan och fick popcorn och bara tittade på Luftens hjältar, Darkwing Duck, Goof troops, Nalle Puh, Bumbibjörnarna och allt annat man fick se. Jag saknar det jättemycket. Nu blir ju barnen helt överstimulerade med Disney! Känns inte riktigt hälsosamt.

Fast om man ändå hade Disney Channel... som fattig student har man ju inte riktigt råd. Då skulle jag nog titta på tv hela dagarna jag med. Jag är nog inte riktigt en hälsosam person.

Det bästa med 90-talet var nog också Spice Girls och Backstreet Boys-eran. Jag minns det som det var igår. Det var en fin tid. Eller, så här i efterhand kanske inte så fint med tanke på allt skit man lurades på och köpte bara för att det var Spice Girls på. Minns någon samlarkorten? Jag tror jag och min syster har alla Spice Girls, men jag saknar fyra BSB... Något som fortfarande grämer mig otroligt mycket. Men ibland undrar jag hur föräldrarna kunde gå med på att köpa allt! Samlarkort, klistermärken, tuggummin, klubbor, leksaker, skor, kläder... Det fanns ju hur mycket som helst! En hel del film har jag nog också sparat någonstans...

Hursomhelst. Jag saknar 90-talet. Då julkalendrarna var bra kan man kalla decenniet. Då det var okej att vara barn. Då man hade riktigt fredagsmys det inte behövdes chips till och då man fick Disney en timme i veckan! Lagom dos.

En bra tid.

Eller är man bara nostalgisk?

Chronicles of Narnia: The voyage of the Dawn threader

trailern har varit ute ett tag nu men jag hade helt glömt att kolla på den! När jag såg statusuppdateringen från Facebook från skaparna hade jag inte möjlighet att se själva videon, och tänkte därför vänta... Och glömde. Typiskt mig. Nu har jag i alla fall sett den!
Jag tycker det ser bra ut det man får se, som vanligt snyggt gjord och gillar att det verkar vara i stort sett likt boken filmen bygger på. Det ska bli intressant att se hur denna film klarar sig utan Peter och Susan, för jag själv har lite svårt för de senare böckerna då de inte är med... Dock är Lucy och Edmund underbara, och så har vi ju Caspian. Jag gillar verkligen Ben Barnes. Han är bra.

Kommer filmen att leva upp till Prins Caspian? Det är svårt att säga. Jag älskade den filmen, ja det är nog min favoritfilm någonsin och i nuläget ser jag det nästan som omöjligt att något skulle kunna överträffa det.
En sak är dock säker, jag längtar ihjäl mig till del tre av denna filmserie och kommer säkerligen köpa biljetter till premiären!

Återuppliva blogg

Jag funderar på att återuppliva denna blogg.

Vad jag ska skriva om är dock frågan... Ge mig förslag?
Det var så länge sen jag stötte på något nytt... Hm... Ska tänka lite och återkomma.

lol tävling