Du sköna 90-tal

Ibland kan jag inget annat än blicka bakåt och önska att jag levde på 90-talet igen. Allt var så bra på 90-talet. Det var bra, rolig och härlig musik, det var RIKTIGT fredagsmys med Gladiatorerna, Fångarna på Fortet, På rymmen, Robinson, Ingenting är omöjligt, Camp Molloy, Småstjärnorna, Sikta mot stjärnorna, Jakten på juvelen, Jakten på ökenguldet och allt vad alla program hette. Kläderna var fula men det var helt okej för man kunde vara hur ful som helst och ingen brydde sig.
Dessutom var det DISNEY DAGS.

Det är sådant jag tänker på ibland, det här med Disney Channel som nu sänder hela dagarna. De flesta barn har de barnkanaler där det bara är tecknat och det förstör ju hela grejen med den här väntan, längtan och hur speciellt det var när programmet väl kom! Disney Dags är något av mina starkaste mys-minnen från min barndom, den där timmen på fredagen då jag och syster kröp upp i soffan och fick popcorn och bara tittade på Luftens hjältar, Darkwing Duck, Goof troops, Nalle Puh, Bumbibjörnarna och allt annat man fick se. Jag saknar det jättemycket. Nu blir ju barnen helt överstimulerade med Disney! Känns inte riktigt hälsosamt.

Fast om man ändå hade Disney Channel... som fattig student har man ju inte riktigt råd. Då skulle jag nog titta på tv hela dagarna jag med. Jag är nog inte riktigt en hälsosam person.

Det bästa med 90-talet var nog också Spice Girls och Backstreet Boys-eran. Jag minns det som det var igår. Det var en fin tid. Eller, så här i efterhand kanske inte så fint med tanke på allt skit man lurades på och köpte bara för att det var Spice Girls på. Minns någon samlarkorten? Jag tror jag och min syster har alla Spice Girls, men jag saknar fyra BSB... Något som fortfarande grämer mig otroligt mycket. Men ibland undrar jag hur föräldrarna kunde gå med på att köpa allt! Samlarkort, klistermärken, tuggummin, klubbor, leksaker, skor, kläder... Det fanns ju hur mycket som helst! En hel del film har jag nog också sparat någonstans...

Hursomhelst. Jag saknar 90-talet. Då julkalendrarna var bra kan man kalla decenniet. Då det var okej att vara barn. Då man hade riktigt fredagsmys det inte behövdes chips till och då man fick Disney en timme i veckan! Lagom dos.

En bra tid.

Eller är man bara nostalgisk?