Träffa the Jonas Brothers

Jag antar att man ska ge sig på ännu ett försöka-beskriva-dagen-som-inte-går-att-beskrivas-inlägg.
Igår träffade jag Jonas Brothers.
Kl. 11 kom vi fram till Bengans, jag, Ch och Rose-ann (numera kända som Lirach) och vi hamnade gaanska så långt fram i en kö som bara blev längre och längre (tydligen var det flera flera hundra där? jag var nummer 74. märkte inte mycket av kön, hade annat att tänka på)
Rose-ann hade med sig sin gitarr, och vi kom på den briljanta idén att skriva en sång till JB. Så det gjorde vi. Kärleksförklaringar med HP-referenser, så blev det, bl.a. var sista versen
"We all love the Jonas Brothers
Cause they bring joy into our lives
Even though Harry Potter's finished
We've got a reason to survive"
Vilket ju är vackert så man kan dö.

Timmarna gick. Regn kom och gick, sol kom och gick i moln, men stämningen var på topp. Vakterna peppade publiken att vara fangirliga och så började klockan bli 15.00. Då kommer beskedet. Vakterna skriker ut "INGA KRAMAR" och alla blir förtvivlade.
Och sen kom de. Jonas Brothers. Jag stod precis vid ett fönster och såg när de satte sig, och där var de. Där var de. De fanns på riktigt. Och efter en stund kom vi fram till dem. Jag gick till Kevin och frågade "Can I have a hug?" och han "ofcourse you, thanks for all the support" och så fick jag krama honom och Nick för de brydde sig ju självklart inte om vad vakterna sa, de ville ge sina fans kramar.
Och sen kom han. Joe. Jag tittade in i hans vackra ögon, stapplade fram ett "Can I have a hug?" han log, sa "Ofcourse" och sen var hans armar runt mig och jag trodde jag skulle dö, och jag kände hur tårarna började stiga i ögonen och sedan viskade jag ett fort "I love you so much" och han tittade på mig, log och sedan drog vakterna mig bort därifrån.
Så utanför Bengans började jag storgråta. Vi stod där och kramades och höll våra signerade skivor och vi var så glada och jag kände att jag önskade tiden kunde stanna, där inne hos dem. Allt var så otroligt, otroligt mycket för bra för att vara sant. Jag hade kramat Joe Jonas.

Jag kunde dock inte stanna länge. För sen var det dags att åka till globen annexet, där mirre och cissi väntade.
vi köade till avril lavigne. med förbandet...? Just det. Jonas Brothers.

När vi fick komma in, konserten började och Jonas Brothers kom ut på scenen var jag lyckligast i världen. Joe var så fin och så bra och sen så det bästa var att jag sträckte ut min hand mot honom (stod långt fram) och fick ögonkontakt, och han sträckte ut sin hand mot min.

Då började jag gråta igen.

Sen tog det slut. Och så kom Avril. Hon var också otroligt, otroligt bra.

Men inget slår Jonas Brothers. Joe är bäst i världen. Och jag är så kändiskär just nu att jag tror jag ska gå och dränka mig.

Varför sommar äger

och varför den inte gör det.

Det finns plus och minus med allt. Sommar är inget undantag. Jag är dock ett sommarbarn av bästa kvalité, alla vuxna i mitt liv berättar historier om hur jag redan som småbarn inte blev glad förrän snön smälte undan, det slutade bli mörkt vid 4 på eftermiddagen och då blommorna började synas i hagarna.
Så är det väl fortfarande. Jag är mycket dålig på att ta hösten och vintern bra, att det blir mörkt så tidigt gör mig nästintill illamående och den äckliga snön som kommer i vintermånaderna ska man inte prata om. Där kunde gärna växthuseffekten få göra sitt jobb. Jag klagar inte. Jag skulle gärna kunna leva året runt utan snö. Tack.

Men nu är sommaren här. Även om det är vanlig svensk sommar (regn, blåst och kyla ganska ofta) är det ändå uppehåll ibland och man kan mycket väl sitta ute och fika, grilla och annat mysigt som hör årstiden till. Sådant gillar jag. Mycket.

Bra saker med sommaren är också alla engelska deckare som de visar, på alla olika kanaler. Deckare gillar vi, speciellt engelska sådana. Midsomer Murders är en stor, stor favorit, men det finns annat som jag också är väldigt förtjust i. Sådant kan britterna. Bra med nya avsnitt också då man lyckas se alla Beck-filmer, Wallander-filmer och Irene Huss-filmer som kommit ut. Man behöver nytt, helt enkelt.

Det negativa med sommaren är dock alla FLUGOR. Seriöst. Överallt är de, och även om man stänger överallt så tar de sig in och bara måste sätta sig på en. Måste de vara så på?! Jag beskyller korna för fluginvasionen. Mormor har inga egna kor längre, men arrenderar ut marken så grannens kor går på vår mark och betar. Mycket irriterande med att man MÅSTE hålla koll på att grindar är stängda ordentligt, och att det inte är hål i något staket. Men annars gillar jag kor, mycket mysigare djur än hästar och de ser så snälla ut på ögonen.

Nej nu har jag nog klagat tillräckligt för idag.

I windows media player spelas When the stars go blue av Bethany Joy Galeotti och Tyler Hilton

The Sims 2

Jag har alltid haft mina perioder gällande The Sims, ibland spelar jag inget alls och ibland är jag så besatt att jag spenderar hela dagarna med spelet. Nu är en sådan besatthetsperiod.

Jag har lånat av kompisar och har nu expansions packs till tusen, och är mycket nöjd. Jag och min syster spelar även en hel del the sims till playstation 2, där vi äger the sims, the sims: bustin' out, the urbz: sims in the city, the sims 2 och the sims 2: djurliv. Mycket roliga spel, och väldigt, väldigt beroendeframkallande när man väl börjar spela.

Kanske borde man spendera sin tid på bättre saker än detta, men the sims är roligt och underhållande, så jag nöjer mig med detta ett tag nu.

På lördag 28 juni ska jag se Avril Lavigne, och då är det även signering för Jonas Brothers och de är också förband till Avril. Jag kan inte vara lyckligare.

Imorgon börjar även Allsång på Skansen och Midsomer Murders. Sommarnöjen som absolut inte får missas!

Ha det bra i veckan

Beställningar

Jag beställde nyligen Jesse McCartneys nya album, och jag hoppas verkligen verkligen att det kommer snart. Jag föll för Jesse McCartney när han var med i serien Summerland, blev tipsad om hans musik genom en vän, och då Jesse är precis en sådan pop-pojke vars musik jag gillar, så tog det inte lång tid innan jag köpte hans första skiva Beautiful Soul. Det jag sedan upptäckte var hans gamla band Dream Street, en pojkband från 90-talet som under sin tid var ett av de populäraste banden i USA. För en som älskar pojkband (men som vägrade lyssna på annat än Backstreet Boys och Westlife under pojkbandens blomstringsperiod) var detta en mycket trevlig upptäckt. Tyvärr gick det inte att köpa Dream Streets album längre...
Jesse McCartney släppte sedan albumet Right where you want me vilket var en uppgradering till en lite tuffare pop, men fortfarande väldigt bra. Låtar som Right where you want me, Just so you know, Just go och We can go anywhere är verkligen underbara låtar man kan lyssna på om och om igen. På många sätt ett bättre album än det första enligt mig, även om man också kan lyssna många, många gånger på Beautiful soul, Take your sweet time och What's your name. Så nu väntar jag alltså på det tredje albumet och jag hoppas verkligen att det också är bra. Singeln från detta album var helt okej, dock visar Jesse på att han vill bli ännu tuffare nu, vilket inte alltid är bra... I alla fall inte enligt mig.
Men jag hoppas i alla fall på en positiv överraskning!

Take care

One tree hill

För tillfället är One Tree Hill den serie som jag tittar absolut mest på. När One Tree Hill först började visas i Sverige var jag ganska anti serien, detta mest för att jag hört om hur den konkurrerat ut O.C. och då var jag otroligt förtjust i O.C. (Och Seth Cohen mest). Dock när kanal 5 började visa säsong 3 började jag titta lite med min syster. Jag visste ju vilka karaktärerna var och så, men inte mycket mer. Det första avsnittet jag såg ordentligt och från början till slut var avsnittet där eleven Jimmy Edwards tar in en pistol i skolan och tar elever som gisslan pga sårade känslor.
Efter det var jag fast. När kanal 5 sedan började visa en repris av alla säsongerna, satt jag som fastklistrad. Dock mot slutet av säsong 1 och säsong 2, började jag missa avsnitt. Hela fjärde säsongen lyckades jag ändå se, då den gick på bättre tider.

För några veckor sedan hade cdon.com rea på One Tree Hill-boxar, säsong 1-3, och jag slog till direkt trots att jag inte hade råd. Innan hade boxarna kostat nästan 500 styck, men nu fick jag tre säsonger för bara 700. Det var verkligen värt det. Under en veckas tid tittade jag på alla dessa säsonger, och nu sparar jag för att ha råd med säsong 4 (som tyvärr fortfarande kostar ganska mycket)

Att jag gillar One Tree Hill så mycket beror på att den känns väldigt äkta för mig. Ingen i gänget är sådär jättesupersnygg, exempelvis, och problemen känns mer riktiga och bra än vad andra ungdomsserier visar på. Att Nathan och Haley är ett så underbart par är något man verkligen älskar också, och en stor anledning till att jag tittar troget på serien om och om igen. One Tree Hill blir heller inte tjatig enligt mig, och inte fånig som O.C. blir ju längre serien går.

One Tree Hill är ett jättebra tips, speciellt nu inför sommaren då de flesta kanske har tid, råd och lust att köpa och titta på alla boxar om man mot all förmodan inte sett serien innan, eller kanske inte fastnat.

Ha så kul!

Välkommen till helvetet

Nej det var kanske lite överdramatiskt? Helvetet är ju kanske inte direkt något som man hamnar i bara såhär. Även om jag kanske skulle vilja påstå att jag kan se hur man kan tolka en totalt ointressant, nyöppnad blogg som ett helvete. Dock är det i så fall ert problem, om ni nu har hamnat här och inte roas alls. Stäng ner webfönstret. Svårare än så är det inte. Faktiskt.

Jag tänkte dock fortsätta blogga. Jag har märkt att jag behöver någonstans att skriva av mig, gällande musik, film och tv-serier. Något jag alltid vill tipsa om, men det blir aldrig riktigt av då jag inte riktigt vet vart jag ska göra detta.
Nu tänkte jag alltså dock ge denna blogg ett försök, för kanske kan det uppmärksammas. Dock ska man väl inte hoppas för mycket, många kommer antagligen inte ens veta att detta existerar.

Förövrigt är "dock" ett bra ord.

Jag hoppas att jag kommer trivas med detta. Vad du trivs med bryr jag mig inte om.

Men vi ska väl ta och sätta igång nu?

Glad sommar!